Frihet.

Äntligen är körkortet i min hand och bilen står på parkeringen. 
"Varför gjorde du det inte tidigare?" Är det många som kommenterar. 
Ja, varför...? Efter flera vändor med transportsysten och tidigare länstyrelsen fram och tillbaka pga min barnepilepsi jag hade när jag var liten tappade jag helt intresset. De va inte så himla viktigt, jag klarade mig bra ändå. Inte bara de, det är dyrt så in i helvete. Jag har alltid sagt att jag inte ska ta körkort först jag har råd att ha en bil. Och så har det verkligen varit. Men nu äntligen, äntligen vart det möjligt! Med helt ovärderlig hjälp från världens bästa lillebror som ställt upp som handledare och övningskört med mig vid alla möjliga tillfällen. Ganska exakt 6 månader tog det! Tror att min beslutsamhet och vilja har bidragit till väldigt stor del. Jag skulle bara fixa det, innan sommaren va slut. Riktigt så blev det inte pga att som privatist är väntetiderna extremt långa till att få en uppkörningstid. 
Men jag klarade det! Med bravu! Aldrig grinat så mycket av lycka tidigare. 
Stolt över mig själv! 

(null)

0 kommentarer