Daglig kamp.
Livet är fullt av motgångar och svåra beslut.
Det är så det ska vara.
Jag menar, hur skulle det vara om allt alltid gick som på räls, om du alltid lyckades med allt du tog dig för. Det låter ju inte ens roligt.
Men ibland rinner bägaren över. Motgångar och jobbigheter läggs på hög och allt rasar. De gjorde det för mig, inatt. Det har tagit mig en hel dag att ta mig upp ur sängen.
Vad var det som fick det att rasa? Vad utlöste allt? Fråga mig nått mer jag inte har svar på. Men kanske var det en vecka med obefintlig sömn som utlöste allt. Att på två nätter i rad sova totalt 6h är inte nyttigt, inte för någon. Men när det bara blir mer och mer saker som ska trängas inne i huvudet tar det tillslut stopp. Jag orkar inte mer.
Det är omöjligt att hålla fasaden uppe och dölja allt, försöka att gömma sig bakom smink och nya snygga kläder och en perfekt lägenhet funkar inte. De som händer inom en lyser alltid igenom. Alltid.