The last.
Som jag alltid sagt. Det är verkligen en ära att få göra tårta till så speciella tillfällen som dop, bröllop och babyshower.
Men nånstans så måste jag inse att jag inte kan göra allt, alltid.
För nån månad sedan vaknade jag en morgon och kände bara, nej. Jag jobbar häcken av mig som det är, jag kan inte ta på mig att alltid vara den som styr upp aktiviteter, cateringar, jagar rätt på folk hit och dit. Jag måste inte vara den personen, mina vänner tycker om mig ändå. Det är ingen som blir arg för att jag inte styrde upp dendär aktiviteten, fixade dendär middagen eller resan.
Självklart, jag älskar att fixa och dona, se mina vänner glada och se folk njuta av nått jag har lagat eller bakat. Men jag måste lära mig att njuta själv också!
Så idag har jag gjort en fantastisk tårta, till älskade lilla Haylies dop. Jag är jättenöjd med resultatet, men lättnaden när jag lämnade ifrån mig den va så härlig. Så nu ska jag snart åka iväg på dopet, jag ska få njuta av att vara där och vara med på denna fantastiska lilla stund.
