Ett förstört paradis.
Boracay Boracay.
Vad ska man säga?!
Det va säkert en fantastisk paradisö för 10 år sen. Och efter att ha haft ön stängd 7 månader för att städa upp och styra upp, trodde man väl att det återigen skulle ha blivit ett paradis. Men tror inte att det är någon som helst skillnad nu från innan. Snabbmatskedjorna trängs på stranden och turisterna kryllar på den långa stranden.
Vi har hittat vår lilla ände bakom stenarna att gömma oss på, för att komma bort från folkvimlet och dunket från den höga musiken. Vi har gått runt hela ön för att leta andra stränder, men dem är fortfarande stängda eller fortfarande fulla av skräp. Alla små omkringliggande öar är fortfarande helt stängda, man får inte ens gå i land. Troligtvis för att naturen måste få återhämta sig lite efter att dagligen fått ta emot tusentals turister.
Det är synd att ett paradis får bli såhär. 6000 turister om dagen tar dem in. Det är ju helt sjukt.
Lite typiskt att vi bokade upp en vecka här, för vi är väldigt mätta på dehär. Men vi trodde att det skulle va något speciellt. När man ska åka över hit med båt måste man dels betala en skatt för att vistas på ön, samt ha boende bokat och veta exakt hur många dagar man ska vara här för att få komma över.
Men vi har haft det bra ändå, strålande sol och 30-40grader varmt varje dag. Hotellet har vart fullt godkänt. Maten är okej, dock samma priser som hemma. Hade vi vetat hade vi nog inte ens åkt hit alls.
Men inte så lätt att veta innan, idag flyger vi till Coron. Det känns mer lovande!
